Men ändå

Trots spöken har vi det bra just nu. Jag har inte gråtit på två helger, det är nåt slags rekord tror jag! I går kväll tittade vi på Grotesco tillsammans, barnen fattade ju inte särskilt mycket men kommer troligen att hojta ”Sa flickan!” till sina lärare idag.

Medan vi tittade vek jag ren tvätt. Detta ledde till att båda ville vika sina egna kläder. Jag repeterar: BARNEN VILLE VIKA SINA EGNA KLÄDER. Varför, varför, varför kommer jag inte på att testa sånt här lite då och då? Jag sydde igen ett litet hål i min finaste ullsocka också, då ville sonen också sy. ”Jag har syslöjd, jag kan sy!” Här har jag slängt strumpor på löpande band under hösten, samtidigt som han är ständigt undersysselsatt och löser det genom att skärma. Måste se om jag hittar nåt broderi eller nåt åt honom. Jag har bytt till mig en tusenbitarspussel som vi ska börja på också, men det bästa är ju att göra saker på riktigt – byta däck och sånt. Och sy.

I kväll ska vi sätta upp en lampslinga i vårt trappräcke på framsidan, och så ska vi se på Vår tid är nu. Vi ska dricka te och försöka somna tidigt. Det är snö ute, och det ska bli kallt i natt. Det är slutet av november och det mesta är faktiskt över förväntan.

(Fast i fredags eftermiddag var jag helt låg, gråtmild och kände mig sådär förfördelad som jag gör ibland. Istället för att hoppa ner i det djupa hålet försökte jag analysera vad som var grejen. Och vet ni vad som var grejen? Grejen var att jag hade träningsabstinens! Jag som sprungit i ur och skur hela hösten kom av mig förra veckan, eftersom det plötsligt blev glashalt ute. Och efter en vecka kom abstinensen. Så både lördag och söndag stack jag ut och sprang, med broddar. Nu ska jag önska mig antingen bättre broddar, eller riktiga vinterlöpardojor, i julklapp. Så galet nöjd över denna insikt (och över själva funktionen med träningsendorfiner!).

Annonser

Kukstallet

är inte ett kukstall längre, utan en plats där jag skrattar och umgås och lutar mig mot stora, varma djur och spricker av stolthet när två ”riktiga” stallmammor enas om att min flicka rider bäst i hela gruppen.

Nu har jag bokat ridläger för mig och dottern, fem julidagar på Gotland tillsammans med en gammal kompis och hennes jämngamla flicka. JAG ska rida, helt själv! Jag tror inte att jag ridit sen min egen möhippa, 15 år sen. Antal ridlektioner jag tagit i mitt liv: noll.

Märkliga, underbara liv.

Ännu mera lyx

Vi fick semesterväxling i år, fem eller sex extra lediga dagar i stället för semestersättning i pengar. I kombination med utsåld övertid (jag har haft beordrad övertid en gång på snart 16 år så det är en bra deal), arbetstidsförkortning i form av några lediga dagar och det faktum att jag är över 40 gör det totalt 39 lediga dagar per år.

I år har jag haft ledigt två dagar i januari för att åka till Åre, tre dagar på sportlovet, nån dag vid påsk, klämdag vid både Kristi Himm och nationaldag (om jag minns rätt), fyra sommarveckor och fyra eller fem strödagar under sommaren, samt två oktoberfredagar. Ändå har jag kvar så att det räcker till fredagen före jul, mellandagarna OCH två dagar till som måste tas ut före årsskiftet, t ex för julklappsshopping. 2018 år blir en gnutta bättre till och med, eftersom julafton då infaller på en måndag. 2019 också, eftersom det är samma sak med nyårsafton.

Det är ju DET HÄR som är lyx. Tid med dem jag gillar. Åh!

Dubbeltäcket

Alltså, dubbeltäcket som jag köpte härom veckan. Kanske årets bästa investering! Så stort, så fluffigt. Och här har jag gått och trott att det är nåt slags hybris att köpa ett sånt när man inte är två om det. Är det ju INTE. Vilken oerhörd lyx att kunna sträcka ut sig åt exakt alla håll (som en sjöstjärna, sa nån för längesen) utan att få frysbränna. Hurra!