Fortfarande disträ

Men heureka, jag gjorde just som jag tänkt! Lagade carbonara (med bonuskantareller, de var så billiga på torget, älskar mitt förortstorg!) och la mig tidigt med en bok.

Hann också med ett långt och allvarligt (fast gemytligt) samtal med min dotter. Hon skriker så mycket, jag orkar inte längre. Det är som att ha en ettåring igen! Så fort hon inte får som hon vill, så fort brorsan tittar snett på henne, när det är dags att lägga sig eller gå upp, så bara skriker hon. Rakt ut, gärna i falsett.

Igår vägrade jag lägga henne, tänkte att imorgon ringer jag Bup eller vemsomhelst. ”Du får lägga dig själv nu, mina öron orkar inte mer” sa jag när jag kom ut efter att sonen tvärsomnat strax efter åtta.

Och så gick jag och satte mig i soffan, och då kom hon smygande runt hörnet. Tänkte först väsa åt henne att gå och lägga sig, men kom till sans och frågade henne om hon ville sitta och mysa en stund. Det ville hon, så klart. Ingen av oss är långsint. Vi fnissade en liten stund under filten och sen sa jag att jag tror att du vet vad jag vill prata om. Och det gjorde hon ju. ”Jag blir så arg, det arga måste ut och då skriker jag” sa hon. Och jag sa att jag förstår det, men det är ju inte alltid så. Skriker du så här i skolan? Hos farmor? Hos kompisar? Nej, bara hemma. Och ibland hos mormor.

Lilla gumman. Jag vet ju att hon är arg, det är mycket som är tokigt i hennes liv. Men det här håller inte, det blir så otrivsamt hemma. Och det håller hon ju med om. Hon skriker på ren rutin, ibland skrattar hon till och med samtidigt. Då blir jag ännu argare, för för mig finns det inget roligt i detta. Det sliter ner mig.

Men nu har vi en plan, på kort och på lång sikt. På kort sikt ska hon få ett Kinderägg på lördag om hon bantat skrikandet tills dess. När jag tycker att hon skriker i onödan ska jag säga ”ägg”. På lite längre sikt hägrar ett biobesök. Det funkade i morse, det blev en ovanligt bra vardagsmorgon.

Nästa grej att ta tag i är skärmandet. Man FÅR INTE se på youtube ända fram till läggdags, för då tar det så lång tid att somna och då hinner mamma inget mer än att lägga barn på HELA KVÄLLEN. Spela kort ska vi göra på kvällarna. Och gå på promenad, om vi kommer iväg i tid.

Väldigt nöjd med hur kvällen artade sig. Klockan 22:40 släckte jag, då hade jag hunnit läsa en stund till och med. Min snubbe är nånstans i Furusund med kompisar som har en skitstor motorbåt. Han håller eventuellt på att få ett heltidsjobb efter några år som frilans och kramar det sista ur det fria (men fattiga) livet. Så kan man också ha det. De hade sett sälar igår, berättade han. Det gjorde vi ju i somras också, så jag messade det till honom: ”Du har en sälsommar.” ”Ja, men mest har jag en Ankasommar. Jag vill ha många fler” svarade han.

Ja. Varför inte?

 

 

 

Ofattbart disträ

Nya skolåret verkar ha startat bra. Barnen är glada, ingen har klagat.Hösten är igång. Det var på tiden.

Det är ca sex veckor kvar av mitt chefsvik. Kanske är det därför jag är så disträ. Eller för att exet kallar mig fitta och slampa i sms. Eller för att det ösregnar. Eller för att jag vill köpa nya kläder.

Jobbar med ena handen, beställer tapetprover med den andra. Vill gå hem och laga carbonara och lägga mig tidigt med en bok.

Anka springer!

Minsann, idag drog en kollega med mig ut på lunchen. Jag sprang en enda gång i början av juli, tror jag. Det är ju länge sen nu. Men idag sprang vi tillsammans, 6 km, vilket torde vara mitt längsta i år. Inte gick det fort, men det gick framåt och trots lånade skor fick jag inte ont nånstans.

Allt blir bättre, hela tiden. Jag är trött som ett vrak efter en halv natts messande, men lycklig i kropp och själ. Och imorgon har jag naprapattid, hurra!