Upp som en sol

Snubbens dotter, till sin pappa: ”Alltså, om du vill flytta ihop med Anka är det okej. Jag gillar henne. Bara jag får ett eget rum och en studsmatta kommer jag inte att protestera.”

Min son, till mig, när han inte får ha en hel låda godis i sitt rum: ”Jag hatar dig och jag vill hellre bo på ett barnhem än att du ska vara min mamma.”

Reaktion tisdag kväll: ”Jag är världens sä-ä-ä-ämsta mamma, hur fan blev det så här?”

Reaktion efter åtta timmars sömn, onsdag morgon: ”Håhåjaja. Det är fortfarande jag som bestämmer.”

Premiär

Jag har sprungit TVÅ DAGAR I RAD. Det har aldrig nånsin förut hänt. Dessutom satt jag nu ikväll, i bilen hem med två sovande barn, och funderade på allvar på om jag kunde smita ut och springa lite till när de somnat. Det kan jag så klart inte, och även om jag kunnat hade jag inte gjort det. Men ändå. Ändå! Att vilja.

Nu är klockan snart midnatt, jag sitter på min balkong och är så lycklig. Jag har kraschat min telefon (mot diskmaskinsluckan, så onödigt – och oxå ett bevis på att jag hänger för mycket med den där jävla telefonen) och det tog mindre än ett dygn att känna mig avgiftad från mobilberoendet. Kanske bara ska köpa en såndär nylanserad Nokia 3310 och lägga ner mobilsurfandet.

Eller också inte. Nu ska jag sova med öppet fönster och vakna av fågelsång. Och sen springa.

I går

I går kom sommaren. Det var rea på XXL så jag cyklade dit på lunchen, köpte lila springskor och en bh som satt som en smäck (innan detta provade jag ca elva andra bh:ar, vissa tajta som rustningar. detta i sig kändes som ett träningspass!).

När jag kom hem lagade jag koreansk bibimbap som ingen gillade särskilt mycket, och så fort maten landat gav jag mig ut för att testa mina små fynd. Det gick bra, jag är igång nu! Jag stånkar och segar mig fram, men det blir lättare. När jag kom hem stod min snubbe i hallen i cykelkläder, det luktade svett och han sken som en sol. Han hade köpt röd sprejfärg till min sons sparkcykel, och eftersom han är den han är hade han inte köpt den på Clas Ohlson, utan på en graffitibutik på Södermalm. Och eftersom jag är den jag är proppade jag i honom det sista av bibimbapen, och han tyckte så klart att den var fantastisk.

Ja, och sen la jag barnen, och så satt vi en stund på balkongen, där vi satt så många gånger förra sommaren. Ett helt år har gått, och nu är allt så självklart. Men i ärlighetens namn blåste det rätt kallt, så vi flyttade in i soffan, såg på Fallet Kevin, och han fick peta på mig så att jag inte skulle somna till.

Jag minns att Maja skrivit om det här förut, att vara så avslappnad att man fredagskvällsomnar mot sin partners axel. Det gör man inte i Skilsmässoland. Men nu är jag där.

Och idag är det sommarvärme på riktigt, även i skuggan. Jag jobbar hemma, sitter i soffan med dator och försöker tänka smart och snabbt. Slänger in en maskin tvätt. Ska sno ihop små rabarberpajer att ta med ikväll, barnen och jag ska på middag hos våra vänner som vi reser till Spanien med om bara några veckor nu. Att kunna jobba hemma ibland, det är sån lyx och möjligtvis det som håller mig uppe. Att slippa pendlandet, att kunna få undan lite tvätt, att äta grötlunch på tio minuter och därmed hinna springa – eller åka och handla. Så tacksam över att jag har en klok och snäll chef som fattar att detta nog är vad jag behöver för att hålla just nu.

Denna helg högsommar, nästa vecka långhelg. Vintern gav upp till slut, och stockholmare – (eller är det svenskhet rent generellt?) – som jag är så förlåter jag på ett ögonblick, cyklar genom stan i fladdrande linne och upprullade jeans, OMFAMNAR som om det inte fanns nån morgondag.

Tänk om jag vetat när jag var 17, 25, 37, att jag skulle må så här bra som medelålders. Att kärleken skulle vara lika passionerad som när jag gick på universitetet, att jag skulle känna mig snyggare än nånsin, och dessutom VARA starkare, rent fysiskt, än jag var på gymnasiet. Att en man på nästan 50 kan ha en kropp som jag inte kan få nog av, att alla gamla endoärr läkt sen länge och att sex helt utan fortplantningskrav kan vara så enkelt och så breathtaking samtidigt.

Sånt hoppas jag att jag kan berätta för min dotter så småningom (ja, inte snusket så klart!) men i väntan på det dräller jag ur mig det här. Enjoy!

Omprio

Det är tisdag em och jag har redan tränat två gånger DEN HÄR VECKAN: igår kväll, i dag lunch. Och det där jag suktade mig själv med, en fin hudkräm när jag gått ner tre kg eller hur det nu var, det har jag bytt ut nu – jag ska få nya springskor och kanske även en decent träningsbh i morsdagpresent. Utan villkor. Bara för att träningen kommer att bli så mycket lättare då. (Är det nån mer än jag som har kvar en träningsbh från 1995? Räck upp en hand!)

I lördags förmiddag var jag på Jula, skulle köpa plastbackar men upptäckte att de hade träningskläder samt rea på dessa. Köpte rosa jacka och svarta trekvartstajts för inga pengar alls. Ibland älskar jag min inre snåljåp, ibland gör hon mig galen. (Mina Nike-tajts är fem år gamla och fortfarande mjuka som en kram runt benen. Jag gick omkring i dem hela helgen och kände mig skitfin och bäst. Ändå bär det mig emot att inte åtminstone testa Julas istället för att köpa nya (jag tränar ju både hemma och på jobbet, det är därför jag behöver minst två par.).)

Styrka före looks. Det känns som en sund och bra prioritering. Älskar medelåldern. På riktigt.