Men alltså helvete.
Hade en sån sammandrabbning med dottern imorse – eller, det var inte en sammandrabbning egentligen, det var hon som fick spel och jag som inte spelade med.
Powerklädde mig i nya jeans (som torrfäller, har nu: turkosa fingertoppar samt lår), ny topp samt gammal kofta, torrschamponerade håret och gick till jobbet, alldeles för sent men ändå.
Messade med Turkietkompisen på vägen. Hon föreslog kollektivt självmord: hennes 14-åring var stupfull i lördags. Perspektiv.
Jobbade järnet.
Åt lunch.
Jobbade vidare.
Snackade lite med min chef, om sommarplaner etc. ”Fast iofs kanske båda barnen hamnar i fosterhem innan dess, då slipper jag rätta mig efter dem!” säger jag. ”Jag håller tumme för det, du behöver egentid!” säger hon. Galghumor.
Nu är klockan fyra. Jag ska trixa mig förbi Hötorget på vägen hem, köpa tulpaner på torget och plocka upp medelhavsmiddag på Bosphorus i Hötorgshallen. Halva priset via app. På så vis kanske jag orkar sortera ren tvätt i kväll. Sista gången jag sorterar tvätt åt sonen, förresten, eftersom jag tänker sluta tvätta åt honom då HAN (alltid är det nån!) fick spel på mig igår då jag haft fräckheten att tvätta hans Stone Island-tröja (100 % bomull) på 40 grader. ”Det står 30 grader i den, du har förstört den! Nu tänker jag tvätta dina tröjor för flera tusen kronor på fel temperatur!” ”Jaha. Lycka till med att hitta tusenkronorströjor i min garderob, du. Och lägg inte kläder i smutskorgen om jag inte får tvätta dem.” (Samma dag hade jag packat upp ett Sellpypaket med två Esprit-klänningar, lite träningskläder och en topp från Cos för sammanlagt drygt 200 kr.)
I morse kändes det som om mitt liv var över. Nu, i perspektiv och dagsljus och efter debriefande känns det som att jag har två pubertetsbarn.
Aja, whatever. Allt som inte dödar härdar etc. Ändå: avgå alla.
Anka springer 