Månad: augusti 2023

Döden, döden

Inom loppet av drygt 24 timmar har jag sett en bekants mans dödsannons (hjärntumör, hann inte fylla 50), två av mina vänner har fått sparken och jag har fått en kortisonspruta i foten.

Exakt hur jobbigt ska det vara att vara människa egentligen?

av 4 kommentarer

My one true love

I eftermiddags tänkte jag att jag skulle gå och säga hej till en tjej på jobbet som bara blixtrade förbi som hastigast på lunchen. En timme blev jag kvar i hennes hörn, vi pratade om den sugiga sommaren och om barnbekymmer och hennes ex och om allt som inte blev som man tänkt. Nästa helg är hon barnfri, hon ska åka till Malmö och, visade det sig, bo på precis det hotell i Västra hamnen som jag och min snubbe bodde på förra sommaren. Jag blev inte ens avis, bara glad för hennes skull. Innan jag reste mig sa jag att ”jag tyckte så synd om mig själv igår, att jag skulle tvingas hit idag. Nu vill jag inte gå hem.” ”Jag vet!” sa hon. Vi bestämde oss för att ses imorgon, inga ursäkter accepteras.

Sen reste jag mig. Då började det ösregna, det verkligen vräkte ner och jag skulle cykla nästan en mil. Tittade in i ett annat rum, sa hej, gick tillbaka och plockade ihop mina saker.

På vägen ut kom jag att tänka på ett citat från Sex and the City. (Det beror troligen på att jag följer And just like that på Instagram och de vräker ur sig klipp. Jag såg förra säsongen av AJLT och den var verkligen dålig. Jag har sen länge sagt upp HBO, kanske köper jag en månad om jag blir sjuk eller i november eller nåt, och tittar ikapp. Eller inte. Hur som helst är det ständigt närvarande i mitt flöde.) Jag mindes det fel, men andemeningen fanns ändå där:

”If Louis was right, and you only get one great love, New York may just be mine.”

Jag berättade det för min snubbe när jag satt en stund vid hans skrivbord sen, regnblöt och lite utmattad. ”Det låter klyschigt såklart, men min arbetsplats är mitt livs kärlek, det är den som burit mig hela mitt vuxenliv. Mina kolleger, min andra familj.” Han skrattade, höll med.

Det kanske är sorgligt att det inte är honom jag sätter först. Han är min klippa och min största supporter och vi har så roligt. Hur självklart det är att åka hem till honom efter en skitdag, leka vardag och normalitet och när vi vaknar känns det så mycket mindre skit. Wouldn’t miss it for the world. Men min arbetsplats, mina kolleger, platsen där jag tillbringat alla mina vardagar (och rätt många helger också) i över 20 år. Där min son plötsligt dyker upp med en kompis och tigger lunch och sen hänger med upp, tar ett ärovarv och hälsar på tanter han känt sen han var liten. Där jag kan lägga mig bakom stängd dörr i vilken liten skrubb som helst och somna som en bebis, sova i 14 minuter och sen jobba vidare. Det är rätt många år nu som jag har gjort så nästan varje arbetsdag. Kanske är det det som håller mig uppe, kanske är det nåt annat. En kombination är det, såklart.

Men det är så tydligt hur viktigt det är, i alla fall för mig, att få höra till. När man inte har nån andra förälder att testa rimligheten i sitt föräldraskap på, då blir ens jobbcrew så mycket viktigare. Tror jag. (Fast båda de kolleger jag hängde med i förmiddags har varit gifta i 15 år. :-D)

Nåja. Det är snart midnatt, regnet har vräkt ner men det är inte kallt. Jag sitter på balkongen, det var länge sen det gick att sitta här en kväll. Jag hör syrsor och bilar och nåt enstaka tåg i fjärran, det är bara på kvällen när det är tyst som de hörs.

Vad jag inte hör är ytterdörren. Sonen borde ha varit hemma för länge sen. Såklart ska jag ta tag i det, styra upp och rådda ny termin och sätta rutiner.

Sen.

av 14 kommentarer

Häng kvar

Det är för jobbigt, jag kan inte, jag orkar inte, allt skiter sig, det går inte, det kommer aldrig att gå.

Våldar in cykeln i bakluckan på bilen, cyklar över till min snubbe. Tvingar honom med till utegymmet i skymningen, drar och lyfter och tänjer och klättrar och plankar.

Efteråt känns det så klart bättre. Dottern ringer och kvittrar. Sonen messar och kvittrar verkligen inte men även detta är mindre jobbigt när man är nytränad. Somnar konstigt nog som en stock, vaknar bara en enda gång på hela natten.

På morgonen cyklar vi ner till sjön, plankar på bryggan, simmar i tio minuter. Det är kallt men friskt. Halvvägs spricker det upp (jo, det är sant!) och sen äter vi medhavd macka i fullt solsken innan vi skiljs åt eftersom hans cykel är åtminstone dubbelt så snabb som min och det finns inget deppigare än att hamna på efterkälken.

Tillbringar i princip hela förmiddagen med att prata ikapp med ett gäng kolleger. När jag till slut sliter mig säger jag till dem att ”jag hade sån ångest över att komma hit, eller snarare över att inte ha semester, men det är ju ni som är grejen. Nu mår jag bra igen”. Alla enas kring detta.

Nu är det eftermiddag och jag har jobbat ikapp och det ösregnar men det ser ut som att det lättar igen. Jag ska cykla tillbaka till min snubbe och sen ta med mig cykeln i bakluckan hem igen. Dottern är hos sin bästis och gör naglar. Hon tog fram köttfärs ur frysen innan hon gick.

Vardagspussel, matkrig, skolstart och allmän misär. Jag är less innan det ens börjat, men jag är less på sommarlov också. Jag är nästan säker på att det kommer att bli mörkare innan det blir ljusare. Då får det vara så.

Hänger kvar.

av Lämna en kommentar

Första jobbdagen

  • Jag kom ihåg lösenordet.
  • Det hade slutat regna.
  • Det gick att jobba på balkongen, men…
  • Redan strax efter morgonmötet messade en av badkompisarna. ”Bada?” Jag tänkte först att det går ju inte, jag jobbar ju, men det gick alldeles utmärkt. Första doppet på en knapp vecka. Älskar min sjö.
  • Dottern klev upp vid lunch, klädde på sig, vässade min kajal och sminkade sig lagom (det är inte som att hon inte har nåt eget smink men den här var tydligen bättre) samt klädde på sig åldersadekvat sommartustyrsel (tajta jeans och kort linne) och TOG TÅG OCH BUSS IN TILL STAN FÖR ATT TRÄFFA KOMPISAR FRÅN STALLET.
  • Badkompisen och ena Turkietkompisen (de är bästisar, ren slump) messade och frågade om vi ska gå och se Barbiefilmen nästa vecka.
  • Sonen är iofs ff sur som jag vet inte vad, men han hänger rätt mycket med dottern till en tjej i min fb-grupp och hon har läckt att de ska på fest i stan ikväll samt lovat hämta om det behövs. Samt tvingat mig att låna en bok om explosiva barn.

I can totally do this. Jag har en bra hårdag också.

av 3 kommentarer