Månad: september 2023

Den jag är

Det är så JÄVLA JOBBIGT just nu på nästan alla fronter. Men utöver det är jag bjuden på middag hos Järvsö (som inte har kvar Järvsö för hon har skilt sig) ikväll, och jag kan inte tänka mig nåt finare sammanhang att fira onsdagskväll i.

Så efter att ha stresslagat matlåda och packat kontorskläder cyklar jag i tajts och linne en mil i 14 plusgrader, ställer cykeln vid en helt annan station än min vanliga (för där bor Järvsö) och åker ett annat tåg till jobbet. Dimper ner på sätet, tantsvettig och dan, och inser att jag sitter mittemot mitt kusinbarn. Han är lika gammal som min dotter och går i samma skola som min bonusdotter. I 20 minuter får jag småprata med ett barn som inte är mitt, med ett barn som är exakt så trevligt som alla andra tycker att mina barn är (när inte jag är med). Vi pratar motorer och gymnasier och egentligen inte mer än så. Ändå känner jag mig påfylld och glad när jag kliver av, och den känslan sitter i.

Nu ska jag jobba några timmar till, och i kväll ska jag sitta några timmar med de finaste tjejerna och ett glas vitt vin, för att sen cykla den där milen hem genom sammetsnatten igen.

Och sen orkar jag lite till. För det gör jag alltid.

av Lämna en kommentar

6

Söndag natt, mediokert medelåldersligg. Två trötta 50 plus som väl mest tänker att de borde. Gnisslar gör det också, hej klimakteriet.

Fredag kväll, trött man som klämmer förstrött på trött tant som varit vaken sen 4.30 och bara vill sova. Och gör det.

Lördag dag, två utsövda som hjälps åt med båtbestyr, skrattar, kramas, fikar i solen, ror jolle, mastar av två segelbåtar, skrattar med (bonus-)barn, sover middag i kökssoffa, bär tungt, skrapar sjögräs. Två pånyttfödda som plötsligt inte kan hålla händerna från varandra, som hittar på en förevändning för att stänga in sig i sovrummet kl 18.30 och äntligen lyckas riva av ett kvalitetsligg före middagen. Herregud.

Vi MÅSTE börja göra mer än att bara sova enstaka nätter ihop och däremellan mest bara ses för en snabb promenad eller lunch. Vi ÄR bra ihop men det går inte av sig själv, det är så tydligt. Det är fan ett jobb att ha en relation, och jag har så många jobb redan.

Kämpa Anka.

av 1 kommentar

På lunchen

Manlig kollega, drygt 30:

-Å, Anka! Jag har letat efter dig. Du, när man hänger på Tinder blir det ibland liksom…

Jag:

-Jag hänger inte på Tinder. Längre.

-Nej, men jag gör det. Och nu matchade jag med en tjej som jag googlat och då visade det sig att du är en gemensam vän. Hon heter S.

-Aha! Ja, jag känner igen namnet. Men det är så länge sen, hon kan vara en av två möjliga. Och nu blir det osexigt: Det kan vara hon jag lärde känna genom en patientförening för 20 år sen…

-Hon är 31.

-Ja, då är det nog inte hon, utan den andra med samma namn. Hon praktiserade några dagar hos mig för hundra år sen, vi har gått samma utbildning. Fråga henne om hon minns praktiktatanten!

-Är du galen?! Man berättar inte att man stalkar nån. Men är hon okej?

-Det kan jag ju inte veta, men för hundra år sen var hon en gullig student. Dejta!

Herregud, samtiden.

(Och mina kolleger! Älsk, som sagt var.)

av 1 kommentar