kan en ju oxå ha det. Tack.
Månad: juli 2014
Minus
Dåligt med b & b-stället: endast tunn vit bomullsgardin. Fönster mot soluppgången. Trots handduk för fönstret vaknade sonen 4:39 och somnade inte om. Skiftsovning för föräldrarna. Snart Skiftsovning på stranden oxå, tror jag.
Semester
Alltså, att mina barn fick ha det så här i år igen. 25 grader varmt klockan nio på kvällen. Maneter och krabbor. Malmö levererar i år igen.
Jo, alltså
Den där malmöbilden, den tog jag i tisdags men missade tydligen att posta.
Tisdag – fantastisk.
Onsdag – fantastisk.
Torsdag – urartade totalt.
Fredag – maken somnade kl 18, jag fick kvällspromenera ensam med ungarna o tänkte att detta gör jag jävlar så mycket hellre i framtiden än att planera ett enda skit med den där idioten. Helt magisk kväll, barnen sparkcyklade, vi åt glass o såg på folk.
Lördag – uppryck, bilfärd till Österlen. B & B visade sig vara magisk plats, och vi hade tydligen förhandsbetalat, redan i maj! Fick glädjefnatt o bokade en natt till. Budgetmiddag o kvällsdopp. Jordgubbar o surdeg väntar på oss i morgon bitti.
Mer lördag, mindre tisdag. Tack.
Lugnet
Jag kom fram till landet arg som ett bi. Nu har det gått ett dygn och jag är lugn som en filbunke. Jag har fått gå två promenader helt ensam och jag har plockat hallon och blåbär. Jag har kramat en berner sennenhund och klappat en häst. Jag har druckit sex nespresso bara idag.
Sonen läser serietidningar, dottern klättrar upp till trädkojan. Maken går med fem barn till bryggan och badar.
Det ska bli kalasväder i Skåne. Vi har sex nätter bokade o jag håller på o fiskar i om vi kanske, kanske, kanske kan få sova en natt hos bästa vännens pappa utanför Landskrona på vägen hem.
Det är faktiskt en bra sommar. (Om bara svärmor kunde sluta envisas med att köpa det där vidriga Becel.)
Alltid
Är på väg till svärisarnas stuga. Det regnar ALLTID när jag är där. Alltid. Men nu är det värmebölja utlovad. Maken ringer: ”Det är 24 grader i vattnet!”
Jag åker tåg ner. Redan före Katrineholm kommer regnet. Det håller i sig ända till Linköping där jag ska byta tåg. Tåget är ersatt med buss. Fyra veolia-anställda tjafsar om hur många bussar som behövs. Passagerarna får stå i regnet. Till slut enas de och vi får gå ombord.
AC:n på bussen är inställd på typ 14 grader. Jag är klädd för 26 grader. Kvinnan bakom mig skriker på somaliska, ömsom i telefon, ömsom åt sina barn.
Semesterguden har uppenbarligen inte läst min kravspec. Avgå alla!
Och nu…
…ska jag, i min alldeles för korta (hoppsan!) klänning, hoppa på min cykel och cykla till mosters kolonistuga (den ligger bortåt dina trakter, Helga, fast närmre stan!) där jag ska bli bjuden på grillmiddag, nyplockade hallon och lådvin. Sen ska jag sova över, och så cykla till till jobbet i morgon bitti. Hurra!
Barn och make är på landet med farmor och farfar och kusinerna. De badar, täljer, matar hästar och metar. Sämre kan man ha det.
Boksommar
Jag köpte ju ett gäng böcker från Adlibris härom veckan. Vissa var bra, andra mindre så.
Och så lånade jag lite på bibblan. Bland annat ”Hon hette Jennie” av Moa Herngren. Alltså, jag vet väldigt lite om förlagsbranchen. Men ska inte en redaktör se och fixa rena faktafel? Alltså fel av typen ”Han körde norrut, mot Solna och Skogskyrkogården”. (Skogskyrkogården ligger söder om stan och är rätt välkänd. Och ett världsarv.) Och inte är det rimligt att en kille som tydligen är uppväxt i Aspudden inte känner till att det finns en plats som heter Midsommarkransen (dessa två stadsdelar/förorter är i princip ihopväxta med varandra)? Och hur kan ett par som träffas i mars ha varit ihop i ett halvår i maj? Och inte brukar begravningar hållas på söndagar?
Jag har läst alla Moas böcker och gillade verkligen de två första, så hur det här gick till förstår jag faktiskt inte. Det är synd, för ämnet (kärlek och sjukdomsbloggande!) är intressant och lite oväntat.
Just nu läser jag den nya Elizabeth George-boken, ”One Evil Act.” Herregud. Ms George har tydligen varit i Italien på språkkurs. Därför utspelar sig delar av boken i Toscana, och det kan den väl få göra. Men VARFÖR pretto-envisas med att skriva ut dialoger på italienska? Jag råkar kunna tillräckligt med italienska för att förstå det mesta, men det gör ju inte alla. Och det löser man tydligen genom att i nästa mening halvt om halvt förklara vad som sas. På engelska. Oerhört irriterande.
I slutet tackar författaren dessutom sin språkskola och sin italienska korrläsare. För det är tydligen viktigt att det blir rätt med utrikiskan. Fast bara viss utrikiska, uppenbarligen. Den onda svenska exfrun heter nämligen – Birget. Kunde hon inte ha lagt två pund på att be nån med svenska som modersmål (inte bara nån som sett för mycket på tysk porrfilm) att korrläsa detta enda svenska namn?
”Augustiresan” av Anna Fredriksson hann jag läsa ut under två dagars tältande. Jag har läst ”Sommarhuset” av henne också. Båda är jättebra, välskrivna och med mycket trovärdiga personporträtt. Extra plus för att personerna i böckerna har rimliga namn, t.ex. Petra och Susanne. Jag AVSKYR när folk i min ålder (40+) tilldelas namn som Nike och Savannah. As if, liksom. Till skillnad från Moa verkar Anna dessutom ha besökt orten hon skriver om – Augustiresan utspelar sig på Österlen, en plats dit jag alltid längtar. De fikar på Olof Viktors, och det får jag också göra snart!
Under min egen juliresa, som jag hoppas ska kunna stretchas in i augusti, tänker jag läsa ”Lowlands” av Jhumpa Lahiri. Om inte maken hinner före, jag har äntligen lyckats tvinga honom att läsa ”The Namesake” och givetvis älskar han den. I så fall får jag väl lov att läsa ut Elizabeth George. Jag VILL ju veta hur det går för Barbara och Hadiyyah, alla andra skiter jag i.
(Och i dag har jag lånat böcker till ungarna också. Djurböcker till dottern, böcker om fotbollslag till sonen. Fast han är ju på landet och läser endast 30 år gamla Knasen-tidningar just nu. Undrar vad det gör med hans världsbild.)
Mäh
Hade påbörjat ett inlägg om min campingsemester, men det försvann. Och helt ärligt var det nog inte så superintressant. Det var trevligt att campa, i alla fall. Barnen hade roligt. Skärgården är fin. Ungefär så.
Nu jobbar jag några dagar, och sen börjar del två av min semester.
Efter
Efter några dagar hemma med bad, kompislek och frisörbesök har vi gett oss iväg på camping igen. Vi har packat kläder i tre små väskor istället för en stor, vi har med oss en filt som matta till förtältet. Jag planerar, justerar. Maken utför. Det funkar.
Vi slår upp tältet tio meter från stranden, sanden är nästan lika fin som på Österlen. Barnen badar och tjoar, äter picknicklunch och plockar smultron. Vi åker på en båttur och en vilt främmande människa berömmer min nya klänning.
Och nästa vecka är jag ensam hemma igen. En kväll efter jobbet ska jag cykla ut till mosters kolonistuga, få middag o sova över.
Den är inte så dum, den här sommaren.
Anka springer 