Räkneexempel

Idag, nästan åtta år efter att jag började lära känna min snubbe, gjorde jag av nån anledning en överslagsräkning i huvudet och upptäckte att hans första barn är fött nästan på dagen nio månader efter att JAG gifte mig. Vad knäppt. Tänk om han blev till samtidigt som jag och exet hade bröllopsfest.

Och så har jag i veckan tänkt på att jag inte längre kommer ihåg vilket datum jag och exet förlovade oss. Kom fram till slutet av oktober (2001), men minns på riktigt inte vilket datum mellan 25 och 29. Så skönt ändå.

Ja, det är sånt som man kan tänka på när man inte orkar ta ställning till de stora sakerna i livet. Nu vill jag bara att det ska bli helg.

Reaktion

Väninna: Och jag måste nog ringa och få min sjukskrivning förlängd. Jag tror att jag kanske håller på att bli lite deprimerad, det är ju så mycket som är jobbigt just nu. Jag är inte så hungrig heller. Jag ska nog inte gå tillbaka till jobbet just nu.

Jag: Jaha, ja, jag tycker också att allt känns skit men jag tänker också att det är en naturlig reaktion på att allt ÄR skit. Är det verkligen ett sjukdomstillstånd? Jag vet inte, jag. Och hungrig, ja…nä. Det var ett tag sen det kändes kul med mat. Men det gör ju inget, jag har ju att ta av. Förresten får man ju sämre ämnesomsättning i klimakteriet också.

Åh, jag vet att jag sticker ut hakan och att depression är ett sjukdomstillstånd. Men om varenda en som känner sig lite hösttrött och att folk kanske är lite dumma ska gå hemma med sjukpeng, då har vi inte råd att försörja dem som faktiskt ÄR deprimerade på riktigt. Alla kan faktiskt inte ha psykisk ohälsa, i så fall hamnar det inom normalvariationen. Låg är inte lika med sjuk.

Slut på rapport från den väldigt höga hästen i det kaosiga köket där jag lagar risotto åt ett barn och fuskstädar kl 21.36. efter en heldag i Roslagen.