Inom loppet av drygt 24 timmar har jag sett en bekants mans dödsannons (hjärntumör, hann inte fylla 50), två av mina vänner har fått sparken och jag har fått en kortisonspruta i foten.
Exakt hur jobbigt ska det vara att vara människa egentligen?
- Kommentar
- Reblogga
-
Prenumerera
Prenumenerad
Har du redan ett WordPress.com-konto? Logga in nu.
Anka springer 
Ha! En fördel med att inte gilla sitt jobb är att man inte tar det så hårt att få sparken, hälsar cynikern Helga som blivit uppsagd tre gånger (undrar varför).
Fast handen på hjärtat, att inte ta det så hårt har väl ändå mer att göra med hur förhållandevis lätt det är att få ett nytt jobb i din bransch?
Ja och nej. Det är relativt lätt men jag har ändå varit arbetslös i uppemot ett år vid två av tillfällena, och det var inte för att jag tackade nej till en massa erbjudanden.
Att det är lätt att få ett nytt jobb är nog en klen tröst om man tvingas lämna en arbetsplats där man verkligen trivs.
En annan sak som har betydelse tror jag är i hur hög grad ens arbete/yrkesroll/arbetsplats är en del av ens identitet och självkänsla. För mig är det inte så i särskilt stor utsträckning vågar jag påstå efter alla byten.
Fair enough. Mitt arbete och min yrkesroll är jätteviktiga för min identitet, men inte nödvändigtvis min arbetsplats. Nu råkar min arbetsplats vara jättebra i de allra flesta avseenden, så det är inte läge att byta, men annars är det mest det jobbiga i att lämna en plats där man känner folk och vet hur saker fungerar som står i vägen.