Det är ett jävla lirk just nu för att få dottern att hålla ihop, men det funkar faktiskt. Och jag håller stenhårt på att hon ska gå till skolan – lite ont i halsen på morgonen räcker inte för att man ska få stanna hemma. Faktiskt. Trodde jag att hon var det minsta sjuk skulle jag självklart hålla henne hemma, men en gnutta morgonhalsont får man ju bara av att andas genom munnen när man sover.
Imorse fick jag köra henne till skolan igen, men det får det vara värt. Trots det kom hon några minuter för sent. När jag kom hem damp det ner fem mess på en minut, hon visste inte vilket klassrum de skulle vara i och vågade inte gå in. Jag ringde upp, hon var så stressad. ”Mamma, du fattar inte hur det känns FÖR MIG. Jag KAN INTE gå in så att alla tittar på mig.” Nej, det fattar jag inte riktigt, men jag kan respektera det. Vi enades om att hon fick vänta i korridoren fram till första rasten, och sen slinka in.
Och sen kom hon hem efter skolan med sin ”bästis” (hm), de var glada och spralliga och gick till centrum tillsammans. Efter en stund ringde kompisens mamma, hon som jag från början hade så svårt för men nu konverserar obehindrat och till och med skrattar en massa med. De är tydligen osams om pengar – igen. Vi löser det över telefon, och sen frågar jag hur det går för kompisen att ta sig till skolan på morgnarna. ”Nja. Imorgon bitti har jag väl henne i telefon igen, gråtande.”
De här föräldrarna är väktare båda två och börjar jobba inne i stan vid sju. Alternativet att köra över henne till oss innan de tar sig till jobbet känns saftigt för samtliga, men så kommer jag på – ska jag köra och hämta henne imorgon bitti? Jag är ju ändå hemma. Hennes mamma blir så glad, och jag gläds också, som så många gånger förr, åt känslan över gemenskap. Min flicka har sovit hos dem många fredagkvällar vilket gett mig och sonen lite egentid, det är skönt att kunna erbjuda nåt tillbaka.
En annan unge kommer hit direkt efter skolan imorgon, förresten, för att hänga här fram till att det är dags att gå till stallet. Hon har pappavecka i en annan förort och hennes mamma som bor här är sjuk, så det är bra om hon slipper exponering.
It takes a village, och allt sånt. Nu håller vi tummarna för att denna village kan sluta upp och magiskt trolla fram min sons försvunna skoldator också. 😛 För alltid är det nåt.
Anka springer 
I hear you. Y som ju var snäll och trevlig i söndags gallskrek igår över att inte få baka på kvällen. Imorse blev han skogstokig över det orättvisa i att hostande storebror fick vara hemma från skolan men inte han. Suck!
Mina ungar har dessutom fläktar på sina rum som de gärna slår på. Tror fan att man har ont i halsen då när man vaknar!
Han var ju världens gulligaste unge!
Imorse hade ingen ont nånstans (utom jag, bu för hemmajobb) och båda kilade iväg till skolan utan knot. Oerhört förvånande.
Jamen jag vet. Likewise om din. Men de har en slumrande dr Hyde inom sig.
Ja dr Jekyll och mr Hyde parallellen kan användas på mycket. Jag kör den på min ex-man som i ena stunden av sig själv är så corona-förstående och i nästa stund är vansinnigt arg för påminnelse om gammal otvättad byk oss emellan. Allt via e-post för vi talar inte med varandra.