Nämen alltså, det här jävla mysbyxelivet!
Igår jobbade jag första dagen efter min ledighet. Jag hade sovit dåligt och kände mig ruggig, hoppade i ett par otroligt sköna och fruktansvärt fula fleecebyxor med mudd längst ner som jag köpt på Lager 157:s barnavdelning för länge sen. (Ibland är det bra att vara kort!)
Vid 18 hade jag jobbat klart och skulle åka och handla middag. Jag tog på mig en hoodie, en tunn dunjacka och svarta kängor. Jag hade en bra hårdag. Jag tittade mig i spegeln…
…och skuttade till. Fleecebyxor, där går nog faktiskt min gräns, även om de är mörkblå och därmed rätt diskreta. Dottern tittade förbi. ”Men mamma, du kan inte åka och handla i pyjamas, du ser inte klok ut!”
Sant. Men vad skulle jag ha i stället?
Jag äger två par halvvettiga jeans, men de är också från Lager 157 och i sanningens namn ganska fula. Jag ska inte köpa fler jeans där, det är ett sånt lotteri, både med passform och hållbarhet (och den ekologiska hållbarheten får man nog inte ens tänka på). Jag har ett par från Gina Tricot också, men de har gått sönder vid ena hällan, det tog stopp när jag skulle dra upp dem. Undrar varför? Sen har jag några par ”finbyxor” också men de verkar också ha…ähum…krympt i år.
Klänning skulle jag ju kunna ta men jag har ju redan stickad tröja på mig, det blir för bökigt. Dessutom måste jag ha stövlar till då, och jag tror att det är för halt för stövlar.
Mina bästa byxor är ett par pyjamasbrallor i rutig flanell. De är fantastiska och de sitter som en smäck. Men jag kan ju inte åka och handla i dem.
Villrådigt drar jag av mig fleecebrallorna. Nämen! Jag har ju mina svarta yllelånkisar under! De är diskreta och bra. Sockor, jodphurs, halsduk och lång parkas, sen är jag klar. Känner mig fin till och med.
Jag går ett snabbt varv i mataffären, smiter in på Hemtex och köper mitt sjätte set flanellpåslakan på en dryg månad. Jag är enda kunden i butiken, fattar först inte ens att det är öppet, så ödsligt och mörkt ser det ut. De rear ut de här lakanen nu, de är LJUVLIGA. (Det är sånt man kan unna sig när man inte köper busskort, inte äter ute, inte-jävla-nånting: att köpa sex påslakanset på en månad. Både jag och barnen älskar dem.)
https://www.hemtex.se/article/paslakanset_156474?attr1_id=78
Sen går jag till pizzerian, beställer varsin kebab till barnen. Sätter mig på en barstol, blickar ut över det öde förortstorget. En Anka, en bardisk och en glad pizzabagare i bakgrunden. Fem minuter räcker för att jag ska börja känna nån sorts…normalitet igen, liksom. Att världen finns kvar, pågår. Att det finns nåt normalt sen, bortom det här jävla undantagstillståndet, där man kommer att kunna, med Malin Haawinds uttryck (följ henne på Insta, ”attväljavrede” heter hennes konto) ”mötas över borden”. Jag längtar så mycket till det.
I väntan på det borde jag kanske, eventuellt, försöka skaffa mig ett par decent brallor eller två. (Trots att det jag längtar mest efter är ett par friluftsbyxor som är sköna att gå i skogen med.) Så att jag slipper gå till jobbet i pyjamasbyxor när det är dags. (Jag lär iofs inte vara ensam om det.) Men till skillnad mot att köpa påslakan känns projektet ”köpa nya byxor” helt ogörligt. Jag vill inte, jag tänker inte. Den dagen jag får komma till jobbet under normala förutsättningar igen (alltså inte börja 05, till de passen kör jag faktiskt in ibland men det är lite pyjamasvarning på dem också) tänker jag ha klänning, kofta och stövlar. Eller så är det dags för sandaler då.
Ett år, snart, har jag gått hemma. Tio månader om bara några dagar. Jag har egna instagramposter från mitten av april där jag redan misströstar. Om jag vetat.
På nyårsdagen åt vi middag hos min snubbes bästa kompisar på landet, de var nytestade och hade antikroppar, hela familjen (eller så var de galet sällskapssjuka, vad vet man?). Det var så makalöst trevligt att bara stå och hänga en stund vid bardisken med två klunkar vin eftersom jag skulle köra hem samma kväll, en trave crostini och en burk skagenröra. Att sitta runt det stora bordet med köttgryta, julmust och deras fina hund vid fötterna. Det kändes så vanligt, ändå kan jag knappt minnas när jag senast gjorde nåt liknande.
Det finns kvar, och det kommer tillbaka. Och om jag ska kunna bära byxor över huvud taget i denna avlägsna framtid är det hög tid att dra i alla bromsar som finns nu, herregud vad jag har svullat det här jullovet. Legat kvar i sängen med pappers-DN, kaffe och hemkokt chokladkola långt in på eftermiddagarna. Och det har varit värt det, nåt kul ska man fan kunna få ha. Men nu räcker det. Nu vill jag ha på mig riktiga kläder och vistas bland folk.
Måtte den här jävla vaccineringen gå fort och FUNKA.
Anka springer 
Låter som ett bra sätt att tillbringa jullovet på. Och du, byxor finns i större storlekar!
Flanellakan visste jag inte ens att det fanns. Jag är notoriskt frusen av mig på nätterna, det kanske vore nåt?
Nu vänder det. Vaccinet är på gång, det är faktiskt en enastående bragd av vetenskapen och industrin att de kan rulla ut det på så här bred front. Till sommaren kan vi umgås! Då är det lika bra att ha kjol.
Ja, sommar tillbringas i kjol och klänning, i princip undantagslöst.
Men alltså, flanellakan. Jag hittade det på Hemtex när barnen var små och vi bodde i dragigt 50-talshus med dyr uppvärmning. De har hängt med sen dess men nu börjar de gå sönder i sömmarna. Jag har bara använt dem vintertid, det är alltid lika härligt att plocka fram dem. Sen har jag nog inte sett dem i butik, eller så har jag inte letat, men nu i höstas var jag av nån anledning in på Hemtex och då såg jag dem. Alltså de är HELT UNDERBARA. Det här var det första jag köpte inför advent, det är nog nästan det mjukaste: https://www.hemtex.se/article/paslakanset_kingsize_156460?attr1_id=123
Sen är de nog inte lika tjocka/kraftiga som de jag köpte för 12 år sen ity allt var bättre förr, men de borde hålla ett gäng vintrar i alla fall.
Textil var definitivt bättre förr och ju förr dess bättre! Jag körde handen rakt igenom ett påslakan från Ikea härförleden. Tog fram dess matchande syskon ur garderoben – ritsch där också. Visserligen är de nog tjugo år gamla men vafan. Lakan från 70-talet håller ju än? Mamma köpte ett gäng frottehanddukar när vi bodde i USA 78-80, de är fortfarande fräscha. Helt otroligt.
Jag irriterar mig också på att lakan inte är som förr. Jag tror att tyget helt enkelt är tunnare. Det är konstigt att detta inte räknas som ett område där lyx kan råda – att lakanen håller. Men allt ska väl vara så trendigt och man ska köpa nytt varje år. Nått som gör mig ännu argare är alla handdukar det inte går att torka sig på. En del blir bättre (suger upp mer vatten) efter några tvättar, andra fortsätter vara skitdåliga – oavsett ursprungspris.
Ja! Min mamma använder fortfarande de gästhanddukar (i orangebrun bomullsväv) som hon broderade till att hon skulle gifta sig 1971. Jag har vid nåt tillfälle fått med mig en sån hem från min svärmor också, med hennes monogram, den håller också än. Medan de handdukar min svägerska broderade till mig och exet när vi gifte oss för blott 18 år sen redan börjat få hål. Då har jag ändå inte använt dem jättemycket. Eller jo, ganska mycket, men jag har ju andra handdukar jag varvar med. (Ändå en himla fin present!) Men det är väl slit-o-släng-trenden, förut förväntades det nog hålla längre. Min farmor och farfar hade t ex samma soffa under alla år vi levde samtidigt, den var från 60-talet skulle jag tippa och farfar dog 2005. Själv har jag nog aldrig haft en soffa mer än sex, sju år.
Det ÄR skillnad på gammal och ny kvalitet. Vår soffa är från 30-talet, ev ännu äldre, och har klätts om två gånger. Knappast aktuellt att göra med en nytillverkad soffa.
Men tittar man på priserna fattar man ju varför. Klädpriser är faktiskt helt sanslöst låga, det är obegripligt hur de ens täcker tygkostnaden. Sömmerskan får väl någon krona i timmen.
Samma här, vår ena soffa är från 60-talet (tror jag, låg, med teakben, klädd i svart läder) och den andra från 1972. De håller fint, båda två.
Och lakan och handdukar ska vi bara inte prata om. Tyg var rejälare förr.
Ja! Min syster har berättat att fram till 1800-talets slut eller när det nu var tog man upp kläder i bouppteckningen, för att det var så värdefullt.
Hej, här kommer ett budgettips för bra jeans. Jag har köpt Rocker jeans på Cubus till sonen, finns i 158 och 164 i stretch. Nu när han vuxit ur dem har jag tagit över dem. Tycker de funkar alldeles utmärkt.
Minsann! Det enda jag har köpt på Cubus är ullunderkläder och de är faktiskt fantastiska. Det där ska jag kolla upp!