Efterkrigstidens Berlin

För tredje sommaren i rad ställer vi in min snubbes 50-årspresent (nu har han nyss fyllt 52): Nattåg till Berlin. I år var vi rätt inställda på att det skulle bli av, men så hörde jag på radio härom dagen att de smällt upp ett stort tält utanför Hauptbahnhof för alla flyktingar som väller in. Det är inte så jag vill börja min semester, det känns både ohärligt och liksom…respektlöst.

Nu testar vi ett gammalt beprövat koncept, ”roadtrip Skåne” istället. Vi har en massa minnen från Skåne båda två, men inte särskilt många gemensamma. Det blir bra.

Och Berlin står ju kvar. Hoppas jag. Jag har aldrig varit där, så jag vet inte vad jag går miste om. Vet bara att ”inställd utlandsresa” är en väldigt liten uppoffring. Jag har gjort som alla andra stockholmare, tagit ut kontanter och tappat upp vatten. Beställt en vevradio (undrar om den dyker upp nån gång), skickat pengar lite planlöst: till UNHCR, till en bekants frikyrka som har projekt i Rumänien sen länge (att Rumänien plötsligt blev ett land folk flyr TILL!), till random snubbe i Kiev på air bnb. Min snubbe har kontaktat en gammal kollega som skolat om sig till präst och erbjudit extrarummet i sitt hus. Lite så. Man kämpar på.

Våren är sitt vackraste, jag har kånkat in min cykel till stan igen och cyklar med tusen andra längs kajerna som om inget hänt. Det går inte att få i ettan, jag är genomsvettig när jag kommer till jobbet. Går och småfryser på kontoret i fuktig tröja. Ändå: är på kontoret, har till och med köpt månadskort på SL. Solen bara skiner och skiner och skiner, igår åt jag lunch på balkongen och satt till och med och halvsov lite i solen.

Njuter. Andas. Håller andan.

4 reaktioner på ”Efterkrigstidens Berlin

  1. Berlin är fantastiskt på många olika sätt, älskar stan. Men road trip till Skåne låter skitmysigt, det hade jag gärna gjort. Kom på mig själv med att titta suktande på en annons om bussresa till Mårbacka så jag håller verkligen på att bli pensionär.

    Men våren är inte sitt vackraste i den här änden av stan! Nog för att en och annan förskrämd krokus tittat fram men annars är det mest grus. Det vackraste har vi framför oss!

    Tur det för världsläget kan ju få en att yla. Jag har lärt mig att på ryska säga/skriva nej till kriget och Putin är en kuk, om jag till äventyrs skulle springa på honom. Fast han kan visst tyska också. Schlappschwanz!

  2. Hoppas ni kommer till Berlin någon gång. En till ytan jättestor stad, men med otroligt bra kollektivtrafik. Där finns allt för alla utan överdrift (nåja). Varit både på släktbesök och åkt med kompis, sedan med gudbarn. Ingen klagade😻.

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.