Idag ångrar jag ungefär allt jag gjort från min 25-årsfest fram till idag. Kan nån bara komma och starta om mitt liv? Tack.
- Kommentar
- Reblogga
-
Prenumerera
Prenumenerad
Har du redan ett WordPress.com-konto? Logga in nu.
Anka springer 
Så kände jag också i morse. Jag saknade att vara ung, och då trivdes jag inte ens med att vara ung när jag faktiskt var det….och så ångrade jag både allt jag gjort och allt jag inte gjort. Min känsla var inte föranledd av något särskilt tror jag, mer än massiv tristess och lite dödsångest. Gissar att det är annorlunda för dig. Tänker på dig och hoppas att morgondagen blir bättre.
Eller hur, vad jobbigt det var att vara ung! Tänk att få vara det nu, med sin ackumulerade VISHET. Det vore nåt. (Dödsångest har jag faktiskt aldrig. En får glädjas åt det lilla.) ❤ Hoppas du också piggnat till nu!
Å kan relatera till det ni båda skriver! Fan att man inte kan leva om sitt liv med det facit man har nu! Jag tyckte inte heller att det var någon höjdare att vara ung men nu kan jag tycka att jag inte uppskattade det alls efter förtjänst.
Jag började på min utbildning när jag nyss fyllt 24. DÅ började mitt liv, kändes det som. Jag flyttade, först till härligare förort och sen in till stan. Träffade en hel hög med soulmates i skolan, allt bara föll på plats. Jag skulle ha gift mig med han som var kär i mig då (jag var inte ett dugg kär i honom, trånade ist efter hans svåra kompis i flera år). Han var rik (med mina mått mätt) och hade lägenhet vid Stadsbiblioteket. Åååå vad mycket bättre allt hade varit då, istället för nu när det blev JÄTTEDÅLIGT.