Efter ett tämligen katastrofalt påsklov ur föräldraperspektiv (skärmrelaterat, nähä?!) som kröntes med ett världskrig sent på söndagkvällen KLEV MIN POJKE IDAG UPP AV SIG SJÄLV, gjorde sig en rejäl frukost och gick till skolan I TID. Jag såg genom fönstret hur två kompisar stod och väntade på honom på andra sidan gatan, deras breda leenden när de fick syn på varandra.
Jag har sovit så dåligt och är så trött att minsta lilla tippar mig över kanten, därför gråter jag såklart över detta. Att vara förälder är så oerhört mycket svårare än jag trodde.
Anka springer 
allla dessa lov & ledigheter….. jag har två barn m Npf diagnos – och även om det är härligt med lov & lediget så längtar jag till ”vanliga” veckor med rutiner !!
Ja! Och ändå verkar du hantera det så imponerande väl! Själv försöker jag så mycket jag kan, har gett upp det mesta av allt som var viktigt för mig och ändå tänker jag dagligen att mina barn borde ha fått en bättre förälder… Så svårt.
Det tänker jag med obehagligt ofta. Men tack! ❤