I mars var jag och min snubbe i Åbo och tittade på en båt. Helt plötsligt, eller så har jag lyssnat dåligt, har han bestämt sig för att testa sin dröm – att bo på en segelbåt.
Båten var enorm och jättefin, men det var just en segelbåt – en jättestor balja i vit plast. Väldigt, väldigt långt ifrån bilden av en husbåt i Amsterdam eller längs Regent’s Canal, eller för den delen den gamla stålskuta på Skeppsholmen som vi har lånat och bott i några gånger.
För honom är en segelbåt ett potentiellt hem, för mig är det ett semesteralternativ. Efter några nätter har man (jag) ont i ryggen och luktar svett och kräver lunch på sjökrog.
I sommar går räntebindningen på hans lån ut (tack Anka som var den som föreslog detta för tre år sen) och då kommer hans månadskostnad, precis som min gjorde i februari, gå upp med många tusen kronor varje månad. Så nu har han lagt ut sin lägenhet på hemnet på prov och sitter och tittar på jättestora segelbåtar som han ska köpa för vinsten, han har ägt sitt hus i typ 14 år.
Båtplats i centrala Stockholm är inget man snyter ur näsan. Båtplats där han bor nu kan man kanske eventuellt lösa – men det är en bro i vägen, man kommer inte in med hög mast. Men hemma i Roslagen, där skulle det kunna gå. Det finns en brygga där man får ligga året om.
”Men är vattnet på året om?” ”Nej, men det hämtar jag ju i dunk hemma då.”
”Toa då, inte är den där….bajsflotten igång på vintern?” ”Nej, då får man bära iland en liten kassett.” ”Som en portapotti?” ”Ja, precis.”
”Kan du parkera där ovanför, vid sommarfiket?” ”Kanske, men det lär ju kosta pengar. Då är det bättre att jag har bilen hos mamma och pappa.”
”Är duscharna öppna året runt?” undrar hans bästa vän, som OCKSÅ planerar att åtminstone deltidsflytta ut i år – men då till sin sommar”stuga” på 200 m2, han och hans fru ska dessutom sälja sin villa och köpa mindre lägenhet i stan. ”Nej, men jag kan ju duscha hos mamma och pappa.”
”Och vips har du flyttat in i ditt gamla pojkrum igen, vad sexigt!” säger jag surt. (Apropå Majas kille som såg framför sig att han skulle bli en intellektuell gammpöjk.) ”Att campa i januari låter ju…sådär.”
Men han tycker inte att det låter ”sådär”, han tycker att det är drömmen. ”När jag tänker på att bo i båt är det faktiskt inte juli jag tänker på, det är ju novemberrusket som är mysigt!” säger han. Själv ser jag framför mig en sittbrunn full med tillfryst snöblandat regn och hur jag snubblar på stegen (eftersom det är en segelbåt heter det dock såklart inte stege utan nåt annat som man måste slå upp alternativt bli rättad för) och slår upp min nyopererade tantfot.
Vi (mest han) städar hans lägenhet och cyklar till valborgsbrasa vid havet, på en plats ganska nära hans hem där ingen av oss varit förut. Det är overkligt vackert, och ljuvligt att cykla hem i vårkvällen. Under visningen går vi ner och lägger oss i solen på bryggdäcket där vi badade så mycket i somras. ”Vad fan håller jag på med, jag bor ju jättebra” suckar han. ”Ja, du gör ju det. Och JAG bor ju jättebra hos dig, jag älskar att cykla hem till dig efter jobbet. Och att cykla till jobbet. Att det är så centralt, jag HÅLLER INTE MED OM att det är görbart att busspendla nästan två timmar enkel riktning. Och du som är så social – jo, det är du! Inte kommer du att trivas ensam längst ut på en brygga i tjottahejti, du som stannat och småpratat med tre grannar bara idag. Och dina barn – visst, de är stora, men du har dem fem minuter bort nu. Det är klart att det blir skillnad.”
”Ja, det är klart. Men jag tänker att jag gör det här nu, medan vi ändå inte kan bo ihop. Så har jag testat det sen, fått det ur mig. Jag har levt båtliv sen jag var spermie, jag kan inte hjälpa vem jag är.”
”Okej. Men sen då?”
”Ja, sen då… Kan du inte tänka dig alls att bo på min ö? Ens i hus?”
”Nej. Inte permanent, och inte i det hus som din släkt ägt i 80 år och där tio personer skulle ha en åsikt om jag flyttade på soffan. Där alla sovrum och badrum ligger en trappa upp och det är en halvtimme in till Norrtälje – som jag för övrigt knappt varit i. Du gillar ju inte ens Norrtälje. När mina barn flyttar vill jag bo närmare stan, inte längre bort – dessutom på fel sida. Alla jag tycker om bor söder om stan. Du med.”
Och plötsligt händer det – långt samtal om livet, om kärlek, om vad som är viktigt. Om oss. Om framtiden. En mindre lägenhet nära stan, ett praktiskt och nybyggt och ganska litet hus på tomten i Roslagen. Jag kan köpa lägenheten, han kan betala för huset. Det kanske är onödigt att blanda pengar när man är gamla och har barn åt varsitt håll.
Idag bräcker han loss panel på sin stuga ihop med sin syster, tydligen har det börjat lukta mögel. Idag fixar jag trädgård hos min mamma och skurar mitt eget balkonggolv. Det är 20 grader och helt klarblått. Imorgon ska det ösregna hela dagen. Då ska vi köra till Arlanda och kolla typhus på Nybygget.
Anka springer 
Åh gud vilka rysningar jag får av båtplanerna. Det låter absolut genomvidrigt. Men kanske ligger det något i att han behöver få det ur sig. Och det var ju väldigt bra att det ledde till ett bra samtal!
Sedan jag flyttade hit har jag skrattat åt stockholmares bisarra sätt att dela upp stan i norr och söder. När vi flyttade hit och råkade hamna norr om stan blev jag alldeles häpen av att jag som nyinflyttad hittade bättre längs E4 söderut (eftersom jag kört till Göteborg så många gånger) än kompisen uppväxt i västerort.
Fast nu när syrran flyttat söder om stan förstår jag det lite bättre, det är så förbannat långt att åka!
Ditt hörn av stan är godkänt eftersom det är en spegling av en söderförort. I övrigt är norra förorten en öken som inte bör beträdas. (Jag har bara varit ihop med killar från norra sthlm, alltså HELT uteslutande. Från 17 år till nu. Min snubbe bor rätt men före roslagen bodde han i Täby. Det är faktiskt jättekonstigt.)
Haha, I rest my case! Det är typiskt infödda att vara sådär kategoriska. Det finns massor med trevliga områden i både norr och väster. Sumpan till exempel eller delar av Solna. Täby är mestadels rätt trist, usla kommunikationer dessutom men det finns fina delar. Liksom Danderyd, där finns några kultiga flerfamiljshus från femtiotalet. Bergshamra!
När vi letade bostad i början gjorde vi en liten turné, jag minns att vi hade span på lägenheter i Fisksätra, Näsbypark och Hässelby gård. Av de områdena verkade Fisksätra absolut tristast. Nu tog vi ingen av dem och jag minns inte riktigt varför. När vi väl hamnade där vi gjorde var det mest slumpen och sedan blev vi kvar. Men när jag fick jobb var det i Åkersberga vilket gjorde att söderort gick bort. O har alltid haft jobb innanför tullarna, jag alltid i norr eller väster. Det senare var i början också slump men sedan ett val. Min konsultchef var skitsur för att jag vägrade ta uppdrag på Scania men det var jag inte ensam om. Det hade jag gärna gjort om det inte varit för avståndet.
Ja, utifrån kan det nog se knäppt ut men det sitter stenhårt. En bekant skrev på ett fb-inlägg en gång att hennes farmor sagt ”norr om Slussen går jag inte”. Nu jobbar jag TYVÄRR på Östermalm men hade jag inte gjort det skulle jag aldrig nånsin besökt den stadsdelen, där finns INGET jag kan relatera till. Småstadsdelarna av Sumpan o Solna är ljuvliga – men inte lika ljuvliga som Kransen o Aspudden. Jag skulle kunna skriva en uppsats om detta men det ska jag inte – åtminstone inte från telefon. 🤣
Haha. Jag är från norra Stockholm och har nästan bara bott i norra delen. I två år bodde jag i Fruängen och vantrivdes! Det fanns alldeles för lite grönt i närheten. Ingen liten skogsdunge att promenera till. Jag uppfattar Södermalm som ”stökigt”. Och människorna i Fruängen var annorlunda än i norra Stockholm.
Fruängen som är så mysigt! Tycker jag, eftersom min farmor o farfar bodde i Herrängen – som är ännu bättre.
Lite knasigt är det allt. Varför missa halva det roliga med att upptäcka en stad? Min farmor hade aldrig sagt något liknande, men så var hon också i Nepal på 60-talet. Antagligen hade hon fått höga poäng på öppenhet i det där personlighetstestet som det tjatas mycket om.
Östermalm är rätt trist, håller med. Men jag är nyfiken på Gärdet och Hjorthagen och nya Djurgårdsstaden som jag har turistat alldeles för lite i.
Ja, Djrgårdsstaden har jag bara sett från bil! O Hjorthagen är helt outforskat, liksom det mesta av Gärdet. Förra sommaren hemestrade jag o det lär jag ju göra i år med, då är det bra resmål!
Anka och andra söderomsöderbönor, har ni läst Varken av Lisa Förare Winbladh? Märklig och välskriven nästan-fantasy (jag gillar verkligen inte fantasy!) som säkert är ännu bättre för den som hittar i söderort och har en relation till de områden som beskrivs.
Nej! Måste kolla. En stor stund var annars när Sara Lövestam lät en huvudperson färdas längs min verkligen helt okända förortsgata!
ha ha kul att läsa om det där utifrån. jag brukar ju säga att jag dejtat mig runt Stockholm (efter skilsmässan). Jag gillade Södermalm var bra häng, jag förstod aldrig tjusningen med Östermalm (eller snarare att den dåvarande 46 årige mannen var så besatt över att han bodde där och hur fint det var, ja men han hade ju bra råd med en etta och loftsängen och garderoben ombyggd till toalett liksom förtog det . tror fan det var gasspis med) . var på ngn dejt i Sundbyberg med och det är väl stort (?) men där han bodde var det ytterst deprimerande. en pizzeria, typ. Sedan hade jag en lång relation i Liljeholmen. DET gillade jag väldigt mycket minns att man kunde bada från bryggorna där, ganska nybyggt då tror jag, hans lgh var supernice med två balkonger så alltid sol. Men jag har alltså ingen koll . norr? öst väst?. Jag bara åkte tunnelbana och ev pendel tror jag.
det gemensamma båtboende låter som total mardröm och relationsdöd, bra att han kom på bättre tankart 😉
Ja, Liljeholmen är fantastiskt! En kompis bor en bit upp där, en gång åt vi frukost några stycken på hennes balkong, sen gick vi ner till bryggan i badrock och simmade lite. Vi skämtade om att vi var i Mölle. Och en sån härlig brygga finns där min (ex-)snubbe bor också, det har varit fantastiskt att kunna cykla dit före jobbet. Bu.
Det kanske är något med män och att liksom lossa förtöjningarna efter att barnen har flyttat hemifrån. Även jag ryser av tanken på båtboendet. Själv vill jag ha mitt hem som en trygg oas, jag vill boa in mig. Är det inte vad medelåldern är till för? Inte sjutton vill jag bo i en trädkoja/båt/husbil som en annan tonåring.
Men er vuxna framtidsplanering lät fin <3
Jag tänker lite som Maja. Män drar till sjöss när de känner för det för att de känner för’t, men vi borde väl kolla i vårt kölvatten innan? Eller åtminstone efter. Det borde vara ok att odla trygghet och stabilitet?
Jag tycker det vore rimligt att din snubbe tänkte och planerade för er ev gemensamma ganska snara framtid med plats för barn ibland eller ofta istf för sig själv på en båt. Och det låter ju som att han gör det nu. Han kan väl köpa sig en manlig Harley eller Les Paul som liten kompensation.