- Diskmaskin (tvärdog före jul och jag har alltid hatat den, så tänker inte ens försöka laga).
- Rörmokartjänster (badrummet stinker utedass, vattenlåset till ena golvbrunnen sluter inte tätt).
- Kyl och frys (pending – frysen la av förra sommaren och jag panikköpte ny på Blocket. När kylen lägger av vill jag köpa nytt ”paket” med bägge).
- Framruta till bilen (stenskott från båda hållen som snart möts på mitten. Besiktning i typ maj.)
- Värmepanna (den funkar, men kan lägga av exakt när som helst och när det hände grannen fick de leva med kupévärmare i alla rum i flera månader pga den jävla kukbristen på halvledare eller vad det nu är. Nu har en annan granne upphandlat till alla som vill haka på och det är liksom bara att göra).
- Körkort till sonen.
- 75-årsspa till mamma.
Varsågod, alla barn som längtar efter att bli vuxna. Exakt så här kul är det.
Anka springer 
usch ja . körkortet. =( . en av mina största lättnader/lycka när båda vara igenom detta. det dränerar ju pengar fullständigt . och så alla övningskörning man måste göra eller har ångest när man inte hinner göra , eller har tid men ungen inte vill
jag vågar inte ens tänka på vad det kostade , och då betalade de ändå del själva och pappan en del.
men din son verkar ju ha koll /har kört moped etc. så går nog smidigt. det är ju enorm skillnad , tror min äldsta dotter behövde typ dubbelt så många lektioner som yngstas pojkvän t ex
Ja, han är i princip klar, vi har kört lite motorväg och mörker tillsammans nu sista veckorna men allt nötande har han gjort själv i epa. Han tog en lektion för att kolla att han ”lärt rätt” bara. Det är verkligen hans element. Han behövde inte ens gå teorikurs för han lärde sig ju allt när han tog moppekurs. Tror aldrig han haft så bra på nåt prov nånsin som han hade på körkortsteorin härom veckan. ❤
Vad underbart att läsa! Det måste ju kännas SÅ bra för honom att han hittat sitt element och att det dessutom är det han pluggar och ska jobba med.
Nästanartonåringen här har inte övningskört en enda minut. Han är totalt ointresserad och vi har inte tjatat särskilt mycket. Vi lägger all kraft på att tjata honom genom skolan, det får räcka nu. Sedan inser jag förstås fördelarna med att ha körkort, jag är glad och lite förvånad över att jag själv tog det som artonåring, hur i jösse namn lyckades jag med det, ointresserad som jag var? Men vi får ta en sak i taget.
Jag övningskörde sporadiskt o motvilligt i två år o tog körkort som 20-åring. Enbart min mors förtjänst. Jag minns en tant på jobbet som hade som regel att hennes barn inte fick flytta hemifrån förrän de tagit körkort. (Hon hade fyra barn.) En bra regel!
Och JA, jag är så glad åt detta.
Min mammas regel var att om vi inte började röka före 18 skulle hon finansiera körkortet åt oss. Det funkade för oss båda. Vi feströkte bägge i största hemlighet, syrran mer än jag, men ingen av oss blev rökare på riktigt.
Jag är lite rädd att införa regeln med att inte få flytta hemifrån, då blir man ju aldrig av med dem! Läste en artikel för ett tag sedan om en 27-åring som bodde hemma och hur mamman reflekterade att i hans ålder var hon redan trebarnsmor. Huga!
Jag tror ”inte röka” var en jättevanlig morot för vår generation. Tror inte det var uttalat hos oss, risken att jag skulle börja röka var noll. Men jag tyckte det var tråkigt att köra o blev osams med pappa oavbrutet. Efter första bommen la jag ner, då sa mamma att nu lånar du pengar av mig o tar några lektioner, annars kör jag inte mer med dig. Då kämpade jag mig igenom o när jag klarat det efterskänkte mamma pengarna. Men man måste ju faktiskt inte köra bara för att man får. Anledningen till att jag var så ointresserad var nog att vi bodde två m8n från tåget o min kille två min från tunnelbanan i andra änden av stan. Helt uteslutet att jag skulle haft råd att köra till honom o där tog min fantasi slut.
Mina kompisar bodde väldigt utspritt. Jag minns frihetskänslan när jag kunde låna bilen och köra hem till kompisen i Björkekärr i nordöstra Göteborg, själv bodde jag i Krokslätt i söder. Kommer inte ens ihåg hur man åkte kollektivt hem till henne men på något sätt gick det väl.
Annars var jag rätt påverkad av grupptrycket, man SKULLE ta körkort helt enkelt. Jag har alltid tyckt att jag tog det så himla sent jämfört med kompisarna som körde upp på 18-årsdagen men jag hade ju inte ens hunnit fylla 19!
Det var ingen som hade tid att köra med mig mer än någon gång ibland så jag tog en förskräcklig massa lektioner. Men det var nog rätt bra för man lärde sig en del tricks. Det läraren sa om fickparkering och rondeller minns jag än. Och så fick jag övningsköra i Korsvägen som väl ännu är en av landets jävligaste rondeller!
Hade lagt krutet på framrutan. Om du behöver fly så behöver du veta vart du drar 🙂
Haha, usch!
Helga tycker ni gör helt rätt om han är ointresserad! Jag tog det också sista året på gymnasiet och det var vidrigt. Först skulle man plugga, plugga för studenten sedan parallellt med det skulle göra de jävla teoripärmarna på kvällarna och gå på lektioner och man var totalt sönderstressad. Men ”alla gjorde ju så”. Så jag sade faktiskt till mina barn (som ju pluggade massor och var sönderstressade redan) att ta det inte nu , ta studenten, ta det sedan. En sak i taget.
Vi köpte varsitt intensivkurspaket till dem, och körde intensivt den perioden den gick (vi hade kört en del innan med men inte alls regelbundet). Det är dyrt, en del säger att det inte är det bästa alternativet men för oss var det så värt det . Sedan fick de lägga på några lektioner. Och det var en del meltdowns . Men ändå.
Jag kan absolut rekommendera det (inte om man har barn som gillar/kan köra etc ).
Tack! När jag tänker efter så minns jag att jag var sjukt stressad de sista åren i gymnasiet. Förutom skolan (naturvetenskaplig linje) så var det körkortet och så tog jag pianolektioner för en halvgalen och mycket krävande lärare som var kantor och nog var besviken på mig att jag inte började spela Mozart och Bach på gehör. Dessutom tog jag sånglektioner, det minns jag mest som roligt men det skulle ju övas och så var det ganska lång restid också.
Idag är jag jätteglad särskilt över pianolektionerna. Jag kan inte spela piano överhuvudtaget men läsa noter är jag faktiskt hyfsad på och det är tack vare dem och det har jag stor glädje av i körsången. Men medan det pågick var det mest ångest!
Vad gäller Q tycker jag gott att hans hjärna kan få mogna lite mer m a p konsekvenstänkande etc innan han ger sig ut i trafiken. Ibland när jag kör honom någonstans kan han fråga om regler och skyltar så jag antar att han tänker på det. Ja, ja, tids nog.
Ja, jag tyckte det var mkt jobbigt när min unge tog moppekort o började köra allt möjligt, men han är faktiskt väldigt duktig, jag glömmer att jag är hans instruktör o får hålla mig för att inte börja pilla m telefon etc. (Jag minns inte heller hur man spelar piano mer än lite högerhandsklink.)